Den 2 juni 2016 publicerades Skatteverkets ställningstagande om URB, det vill säga rörande tillämpningen av det utvidgade reparationsbegreppet. Skatteverket inför i sitt ställningstagande inte bara nya begrepp såsom ”förstagångsanpassning” och ”byggnadsdel” (begrepp som inte går att återfinna någonstans i vare sig lagtext eller förarbeten), utan gör även en ytterst märklig tolkning av begreppet ”näringsverksamhet”.

Sammanfattningsvis anser Skatteverket att en s.k. ”förstagångsanpassning” av en byggnad och/eller ”byggnadsdel” (Skatteverkets likställande med lokal) aldrig kan omfattas av URB för en fastighetsägare. Skatteverket anser inte att sådana förstagångsanpassningar är normala i den skattskyldiges näringsverksamhet (vilket är ett av rekvisiten för att URB ska vara tillämpligt).

Vad gäller en hyresgästs utgifter anser Skatteverket i det nya ställningstagandet – på motsvarande sätt som för fastighetsägarens utgifter – att URB inte kan vara tillämpligt på anpassningar som görs i ”byggnadsdelar” där hyresgästen inte bedrivit någon verksamhet tidigare. Även i denna del motiverar Skatteverket sin åsikt med att det i sådana fall inte kan vara fråga om ändringsarbeten som är normala i den skattskyldiges näringsverksamhet.

Vår kommentar

I Skatteverkets ställningstagande kan man utläsa ett direkt motverkande av syftet med nuvarande regler och situationer där URB ska tillämpas.

Möjligheterna att skattemässigt kunna få göra omedelbara avdrag genom URB för ändringsarbeten/ombyggnation fanns redan i Kommunalskattelagen och följde med över i Inkomstskattelagen. I samband med en lagändring år 2000 utökades dessa möjligheter. Förändringen i lagtexten skedde mot bakgrund av att URB i vissa avseenden framstod som alltför begränsat.

I propositionen 1999/2000:100 är lagstiftaren mycket tydlig avseende syftet med att lagtexten ska ändras för att möjligheten till URB skulle utvidgas. Bl.a. omnämns följande:

1. Bedömningen av huruvida URB är tillämpligt ska inte göras utifrån vad det är för verksamhet som bedrivs i den uthyrda lokalen – ett sådant synsätt kan medföra att många byggnadsarbeten inte kommer till stånd.
2. Nuvarande regler (d.v.s. den äldre lagstiftningen) kan sägas motverka ett effektivt utnyttjande av det kommersiella fastighetsbeståndet.
3. Reglerna bör ändras så att utgifter för reparations- och ändringsarbeten får dras av omedelbart även om arbetena vidtas i samband med byte av hyresgäst.
4. Det utvidgade reparationsbegreppet bör utformas så att verksamhetsbedömningen i stället görs utifrån vad som kan anses normalt i den skattskyldiges näringsverksamhet, oberoende av om det är fastighetsägarens eller hyresgästens verksamhet som avses. Detta bör gälla även om ändringsarbetena sammanhänger med ett byte av hyresgäst, en sammanslagning av två intilliggande lokaler eller en delning av en lokal.
5. Bestämmelserna om avdrag för reparation och underhåll, inklusive det utvidgade reparationsbegreppet, gäller således även för arbeten som bekostas av nyttjanderättshavaren.

Det nya ställningstagandet kan tolkas som att Skatteverket på eget bevåg bestämmer sig för att det är verksamheten som bedrivs i lokalerna (”byggnadsdelarna”) som ska vara styrande vid bedömningen av vad som är normalt i den skattskyldiges näringsverksamhet. D.v.s. en återgång till det förhållande som gällde före den utvidgning av URB som lagförändringen år 2000 var avsedd att åstadkomma.

Mot bakgrund av ovanstående kan vi inte göra någon annan bedömning än att Skatteverkets nya ställningstagande motverkar syftet med befintliga regler, vilket vi ser som mycket olyckligt.

Om Skatteverket kommer att tillämpa detta nya synsätt avseende tillämpningen av URB riskerar det att medföra just de negativa konsekvenser som lagstiftaren tydligt ville undvika genom 2000 års införande av generösare regler och tillämpning av desamma.

För undvikande av utdragna och kostsamma skatteprocesser som ett resultat av denna – enligt vår åsikt – felaktiga tolkning av regelverket, är det viktigt för alla fastighetsägare/nyttjanderättshavare som fortsatt vill nyttja dessa avdragsmöjligheter att noggrant dokumentera och öppet redovisa de faktiska omständigheterna vid varje enskild ombyggnation/hyresgästanpassning.