Skatteverket utfärdade den 30 juni 2022 ett ställningstagande avseende den skattemässiga klassificeringen av utvändiga padelbanor utan tak. Det är en välkommen vägledning, men beaktar inte samtliga faktorer och aspekter som kan uppstå vid konstruktionen av en padelbana.

Skatteverket anser att en padelbana, utan någon form av tak, vilken uppförs på mark utomhus och är avsedd att användas i fastighetsägarens näringsverksamhet inte utgör en byggnad. En utvändig padelbana utan tak ska enligt ställningstagandet hanteras som markanläggning och markinventarier beroende på vilken del av padelbanan som avses.

Enligt Skatteverket ska utgifter för att anlägga banan i form av kostnader för t.ex. markberedning, bärlager, asfaltsbeläggning, betonggjutning och konstgräsmatta hänföras till markanläggning. Banans fast förankrade väggsektioner i form av bur med glas- och gallerväggar, stolpar för nät, omgärdande stängsel, fast förankrade belysningsarmaturer samt fundament till dessa anordningar ska behandlas som inventarier.

Vår kommentar

Vi har de senaste åren sett en ökad popularitet i padelverksamhet och att flertalet av våra klienter har investerat i padelbanor. Vi välkomnar därför Skatteverkets senaste ställningstagande i frågan och den vägledning som den ger.

Innan man gör en bedömning av hur utgifterna för en uppförd padelbana ska hanteras inkomstskattemässigt bör man först titta närmare på vad för sorts padelbana det faktiskt rör sig om och hur den är konstruerad. Det finns både inomhus- och utomhuspadelbanor som kan konstrueras på olika sätt. Det aktuella ställningstagandet avser enbart utomhuspadelbanor som inte har konstruerats med tak och det är därför viktigt att notera att inte alla sorters padelbanor berörs av Skatteverkets senaste ställningstagande.

En padelbanas konstruktion består i regel av en ramkonstruktion, glaspartier, stålnätssektioner, padelgräs och belysning. Därutöver kan en padelbana anläggas med eller utan golv, det vill säga att den kan anläggas antingen med en hel konstruktion med markarbeten, eller utan markarbeten beroende på hur förhållandena ser ut i de enskilda fallen.

Såsom framgår av Skatteverkets ställningstagande kan fundament behandlas som inventarier (se också prop. 1969:100 s. 119). Vid uppförande av utomhuspadelbanor där pelare för väggar och nät etc. förankras i betongfundament, så bör dessa enligt vår mening klassificeras som inventarier i samma utsträckning som banans fast förankrade väggsektioner i form av bur med glas- och gallerväggar, stolpar för nät, omgärdande stängsel och fast förankrade belysningsarmaturer. Av ställningstagandet framgår dock att betonggjutning ska behandlas som markanläggningar. Fundamentet som padelbanans utrustning förankras i är emellertid allt som oftast även den betonggjutning som görs för att skapa plattan för padelbanan. Vår uppfattning är därför att betonggjutningen, som också utgör fundament till inventarierna, närmast bör klassificeras som inventarier och inte markanläggningar. Vi instämmer däremot i Skatteverkets ställningstagande att det i de fall där konstruktionen kräver förberedande arbeten för att exempelvis göra marken jämn, plan eller fast, talar för att utgifterna för markarbetena bör behandlas som markanläggningar (20 kap. 2 § IL). Detta kan exempelvis vara grävningsarbeten.

En padelbana kan dock också beställas som färdiga moduler med golv som läggs på redan plan mark, vilket då inte kräver några särskilda markarbeten. Golvet i modulen har då en dränerande funktion och fungerar som en spelplan. En sådan modulkonstruktion som alltså inte kräver några förberedande markarbeten, talar enligt vår uppfattning i stället för att utgifterna i sin helhet närmast ska klassificeras som markinventarier (20 kap. 15 § IL).

På annorlunda sätt förhåller sig reglerna vad gäller en padelbana med likadan konstruktion som uppförs inomhus. En padelbana som uppförs i en byggnad kräver inga fristående markarbeten på samma sätt som en utomhuspadelbana gör. Sådana markarbeten är i stället, som regel, direkt kopplade till uppförandet av byggnaden. Enligt vår uppfattning talar detta för att delarna till padelbanan, såsom sportgolvet och den tillhörande utrustningen, i sin helhet ska klassificeras som byggnadsinventarier. Detta då samtliga delar av padelbanan är direkt hänförliga till den verksamhet som bedrivs i lokalen, det vill säga padelverksamhet. Med andra ord har samtliga delar i en padelbana enbart som syfte att användas för spel av padeltennis och inte för att verka för den allmänna användningen i byggnaden.

I det fall padelbanan däremot uppförs utomhus med ett tak bör den inkomstskattemässiga hanteringen ske med större försiktighet, eftersom en sådan konstruktion i stället talar för att det rör sig om uppförande av en byggnad (beroende på hur taket och padelbanan i övrigt är konstruerade).

Om padelboomen skulle avta i framtiden kommer även frågor om hanteringen av kostnader för nedmontering och eventuell försäljning av padelutrustning att aktualiseras. Den skattemässiga hanteringen av avveckling skiljer sig åt beroende på om utrustningen hanterats som inventarier eller markanläggningar.

Sammanfattningsvis rekommenderar vi att en grundlig utredning alltid görs i varje enskilt projekt för att så långt som möjligt säkerställa en korrekt inkomstskattemässig klassificering. I utredningen bör fastställas vilka arbeten som har gjorts, hur dessa har gjorts, samt vilken funktion de fyller i verksamheten.

Skatteverkets ställningstagande ger god vägledning, men beaktar inte samtliga faktorer och aspekter som kan uppstå vid konstruktionen av en padelbana. Det är därför fortsatt viktigt att den inkomstskattemässiga hanteringen av utgifterna för att uppföra padelbanor alltid yrkas öppet i inkomstdeklarationen. Vi har stor erfarenhet av att hjälpa fastighetsägare och projektutvecklare att göra inkomstskattemässiga bedömningar av investeringar i padelbanor och liknande (t.ex. tennisbanor och andra sportanläggningar), och bistår er gärna i dessa frågor.