– Nya förhandsbesked påverkar hur anläggningar får utformas vid beräknande av deras sammanlagda toppeffekt –

Nyligen publicerade Skatterättsnämnden två nya förhandsbesked gällande installation av solceller. Båda behandlar frågan om hur solceller kan installeras samt vara länkande utan att bedömas vara en och samma anläggning och därför undantas från kravet på energiskatt. Utgången i båda fallen kan få stor betydelse för skatteplikten för fastighetsägare som installerar solcellsanläggningar på sina fastigheter.

Fall 1:

Solceller som installeras på olika fastigheter inom ett bostadsområde och ansluts till ett s.k. IKN-nät för delning av energi har ansetts utgöra separata anläggningar i förhållande till varandra (Förhandsbesked 47-23/I).

Sökanden äger flera fastigheter inom ett område där det även går allmän väg som ägs av kommunen. Solcellerna som installeras på fastigheterna kommer att anslutas till ett icke-koncessionspliktigt internt ledningsnät, s.k. IKN-nät, vilket kommer att ägas gemensamt. Respektive solcellsanläggning understiger 500 kW toppeffekt. Elen som inte behövs på den egna fastigheten kan därför internt delas till de fastigheter som behöver denna. Respektive fastighet kommer även att ha sin egen anslutningspunkt till ett koncessionspliktigt elnät.

I förarbetena till bestämmelserna om skattebefrielse anges att produktionsenheter som är geografiskt och tekniskt sammanhängande bör ses som en enda anläggning och inte som flera anläggningar. IKN-nätets betydelse för om anläggningarna är tekniskt sammanhängande eller inte var därför av avgörande betydelse för utgången i fallet.

Skatterättsnämnden framhåller dels att IKN-nätet bör ses som en anläggning i sig vilken används för överföring av el (och därmed inte som en del av solcellsanläggningarna), och dels att solcellerna är helt oberoende av IKN-nätet för att producera och på annat sätt leverera el då dessa även är kopplade till separata anslutningspunkter. Mot bakgrund av detta anser nämnden att solcellsanläggningarna inte kan ses som tekniskt sammanhängande och att elen bör vara undantagen energiskatt oavsett om elen förbrukas inom den egna fastigheten eller överförs via IKN-nätet och förbrukas på andras fastigheter.

Fall 2:

Solceller som installeras på olika byggnader inom en fastighet samt på mark på intilliggande fastighet, med ett internt ledningsnät för delning av energi samt gemensam högspänningsservis, har ansetts utgöra separata anläggningar i förhållande till varandra (Förhandsbesked 67-23/I).

Sökanden planerar att uppföra tre byggnader på en fastighet där det redan finns tre befintliga byggnader. På en av de befintliga byggnaderna finns sedan tidigare en solcellsanläggning och sökanden planerar att bygga anläggningar även på de nya byggnaderna samt på ett fristående skärmtak och på marken. Respektive solcellsanläggning understiger 500 kW toppeffekt.

Byggnaderna med solceller kommer att anslutas till det koncessionspliktiga nätet via en gemensam högspänningsservis och det kommer även att byggas ett internt ledningsnät för delning av energi inom området. Mätpunkten mot överliggande koncessionspliktigt nät flyttas från respektive byggnad till den kundägda högspänningsstationen för att möjliggöra delning av energi mellan byggnaderna.

Skatterättsnämnden hänvisar i detta fall specifikt till den HFD-dom som meddelades i november 2023, i vilken det bedömts att solceller som installerats på sammanbyggda huskroppar men kopplats till separata anslutningspunkter inte bör ses som tekniskt sammanhängande och därmed som separata anläggningar.

I detta fall planeras anläggningarna inte ha separata anslutningspunkter utan ska anslutas till ett internt delningsnät vilket i sin tur kopplas till en högspänningstation som har en anslutningspunkt. Precis som i det första förhandsbeskedet anger Skatterättsnämnden att det interna nätet bör ses som en anläggning i sig som används för överföring av el (och därmed inte som en del av solcellsanläggningarna) samt att solcellerna är helt oberoende av IKN-nätet för att producera el. Inte heller det faktum att anläggningarna har en gemensam anslutningspunkt bör föranleda en annan bedömning. Installationerna på respektive byggnad samt mark anses därför vara tekniskt åtskilda och ska därmed ses som separata anläggningar i förhållande till varandra.

Vår kommentar

Som vi skrivit i tidigare nyhetsbrev finns många frågor som uppstår i samband med solcellsinstallationer, och all vägledning som publiceras välkomnas. Det är också tydligt att den tekniska utformningen av en anläggning kan få stor betydelse ur ett skatteperspektiv.

Särskilt intressant är att Skatterättsnämnden i båda förhandsbeskeden hänvisar till lagstiftarens övergripande syfte, vilket är att ”stimulera egen solelproduktion samt att underlätta delning av sådan el”, och att Skatteverket inte tycks tillmäta detta syfte någon betydelse. Skatteverkets inställning i det första fallet skulle till exempel innebära att inte heller den el som produceras och förbrukas inom den egna fastigheten, vars egen produktionskapacitet understiger effektgränsen, skulle bli skattebefriad. Precis som Skatterättsnämnden skriver skulle detta försvåra fastighetsägares möjligheter att investera i solceller. Att i dessa fall vara mycket lyhörd för lagstiftarens övergripande syfte är mycket viktigt då den tekniska utvecklingen nu går snabbare än lagstiftningen.

Vårt råd är därför att inför en investering i solceller noga undersöka de skattemässiga konsekvenserna för att på bästa sätt kunna tillvarata den av lagstiftaren medgivna möjligheten att installera grön teknik.