Solcellsanläggning

Den 25 oktober meddelade Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) dom i mål om avdragsrätt för installation av en solcellsanläggning som installerats på taket av ett bostadshus. Domen innebär en positiv rättsutveckling för både fastighetsägare och miljö.

För att friska upp minnet börjar vi med en kort redogörelse för omständigheterna. Syftet med avdragsförbudet för stadigvarande bostad är att förhindra avdrag för privata levnadskostnader. Bostadsrättsföreningen hade installerat solceller på taket på flera av föreningens fastigheter. Av den el som solcellsanläggningen producerade förbrukades 1/3 i byggnaderna och 2/3 såldes tillbaka ut på nätet. Föreningen begärde avdrag för ingående moms hänförligt till anskaffning av solcellsanläggning motsvarande den andel som försåldes. Skatteverket nekade avdrag och ansåg att avdragsförbudet för stadigvarande bostad var tillämpligt eftersom solcellsanläggningen inte utgör en klart avskild del från bostadsbyggnaden. Ärendet har sedan överklagats hela vägen till HFD som meddelade prövningstillstånd. Förvaltningsrätten och kammarrätten gjorde olika bedömningar, där förvaltningsrätten ansåg att avdragsförbudet inte var tillämpligt medan kammarrätten i sin tur ansåg att avdragsförbudet var tillämpligt.

Högsta förvaltningsdomstolen har nu klargjort att enbart det förhållandet att en del av den el som produceras av solcellsanläggningen förbrukas i en byggnad som utgör stadigvarande bostad inte medför att anläggningen skall anses utgöra stadigvarande bostad. Domstolen förklarar också att de rättsfall från år 2003 som berör tolkningen av avdragsförbudet för stadigvarande bostad skiljer sig från aktuellt mål. Domstolen uttalade också att avdrag skall medges i den utsträckning som anläggningen används i en skattepliktig verksamhet.

Vår kommentar

Frågan om avdragsrätt för installation av solcellsanläggning har prövats i andra liknande mål, men förutsättningarna har varierat. I det aktuella målet argumenterar Skatteverket för att avdragsförbudet skall tillämpas som en schablonregel och att avdragsförbudet även kan omfatta anskaffningar som används i en verksamhet som medför skattskyldighet. Skatteverket gör därmed en extensiv tolkning av vad som ska anses utgöra stadigvarande bostad. Eftersom försäljning av el utgör skattepliktig verksamhet strider argumentationen mot grundprincipen om neutralitet inom mervärdesskatteområdet. Detta medför en dubbelbeskattning för den som anskaffar en solcellsanläggning, som placeras på en bostadsbyggnad, och säljer el som produceras från anläggningen eftersom försäljningen utgör skattepliktig verksamhet men avdragsrätt inte skulle medges för anskaffandet.

Med den bedömning som HFD nu gjort kan man inte annat än se att anskaffning av en solcellsanläggning som används i skattepliktig verksamhet skall medföra avdragsrätt motsvarande den andel som säljs tillbaka på nätet. Domen medför också att en solcellsanläggning som installeras på en byggnad som utgör stadigvarande bostad inte schablonmässigt ska betraktas som del av stadigvarande bostad. Skatteverket har i en rättsfallskommentar, med anledning av domen, angivit att flera ställningstaganden kommer ses över. Samtliga ställningstaganden berör solcellsanläggning, och hur Skatteverkets ställningstagande med anledning av domen kommer att ändras återstår att se.

Vi anser att detta är ett bra utfall som följer neutralitetsprincipen och som undanröjer tillämpningen som medfört dubbelbeskattning. Dessutom ligger det i tiden där åtgärder som är goda för miljön borde premieras och inte bestraffas.

Observera även att HFD i en dom 19 juni 2017 (mål nr 6841-16) har behandlat hur anskaffningsvärdet för en solcellsanläggning som är fäst på taket till en byggnad ska klassificeras inkomstskattemässigt. Även om domen avser ett mycket unikt fall (en solcellsanläggning på en lantbruksfastighet, där elen skulle förbrukas i flera olika byggnader) så är en slutsats man kan dra att om elen som produceras i anläggningen är avsedd att direkt användas i den näringsverksamhet som bedrivs i byggnaden så ska anläggningen klassificeras som byggnadsinventarier. I annat fall ska anläggningen klassificeras som byggnad. Om en solcellsanläggning är placerad på marken så ska den dock alltid klassificeras som inventarier. Bedömningar måste alltså ske från fall till fall och det kan vara små skillnader som avgör den inkomstskattemässiga klassificeringen.

Vi använder cookies för webbplatsens funktion och för analys. Genom att fortsätta godkänner du användandet av cookies som beskrivs i vår {integritetspolicy}.
Endast nödvändiga kakor