Högsta förvaltningsdomstolen har meddelat dom (mål nr 6821–6823-10, 2012-03-15) i det uppmärksammade ”Norrmalmstorgsfallet” angående bedömningen av vad som skall ingå i det s.k. utvidgade reparationsbegreppet.

I det aktuella målet, som C&W ej har varit delaktig i, hade bolaget utfört en total ombyggnad av en byggnad uppförd på 1930-talet, för 237 Mkr. Arbetet innebar bland annat att lokaler för hotellverksamheten byggts om till kontor och att restaurangyta minskats till förmån för butiksverksamhet. Bolaget hade klassificerat ca 35 Mkr som byggnad, 78 Mkr som byggnadsinventarier och 124 Mkr som direkt avdragsgilla. Målet rörde endast klassificeringen av 71 Mkr av de direkta avdragen, övriga avdrag hade fastställts i underinstanserna.

HFD noterar att arbetena varit genomgripande och mycket omfattande, och när de påbörjades var underhållet av byggnaden starkt eftersatt. Arbetena har sammantagna medfört en hög kostnad i förhållande till byggnadens totala yta, cirka 16 000 kronor/kvm. Arbetena har också medfört att en tredjedel av byggnadens yta har fått ett nytt användningsområde t.ex. hotell till kontor.

HFD anser att arbetena i första hand motiverats av byggnadens omfattande renoveringsbehov, och endast i mindre utsträckning av hyresgästers krav på utformningen av lokalerna. Arbetena utgör därför inte normala ändringsarbeten enligt reglerna för det utvidgade reparationsbegreppet, direktavdrag medges ej.

Vår kommentar

HDF har nu bedömt en fråga där det länge rått oklarhet över hur lagstiftningen ska tolkas. Utgången är knappast överraskande med tanke på det mycket omfattande arbete som faktiskt företagits i byggnaden. Vi på C&W har redovisat vår uppfattning att bedömningen i underinstanserna i det aktuella fallet varit väl generös, och detta synsätt har också avspeglat sig i de bedömningar av det utvidgade reparationsbegreppet som vi gjort för våra klienter.

Domen visar att man inte endast kan titta på verksamheten i lokalerna utan även måste göra konkreta bedömningar av faktiskt utförda åtgärder. Detta överensstämmer med vår tolkning av lagen och vår arbetsmetod.

Det är intressant att HDF delvis bygger sitt beslut på en bedömning av nedlagd kostnad per kvm. Detta är ett mått som vi känt till att Skatteverket anser vara lämpligt för en inledande kontroll. Vi anser dock att det inte går att sätta en generell nivå, bedömningen måste alltid ske utifrån faktiskt vidtagna åtgärder i varje fall. Vid en sådan bedömning måste också värdet av byggnadsinventarier rimligen först räknas bort från kostnaden då dessa inte är relevanta för bedömningen om det utvidgade reparationsbegreppet.

Det är viktigt att notera att ett stort belopp för renoveringsarbetet, ca 53 Mkr, faktiskt godkändes som direkt avdragsgillt. Målet visar också vikten av att identifiera byggnadsinventarier – inte bara för att möjliggöra ökade avdrag utan också för att kunna skilja dessa utgifter från arbeten på själva byggnaden, vilka ska bedömas utifrån gränsdragningen mellan reparation och underhåll, det utvidgade reparationsbegreppet och byggnad.

Vår bedömning är att domen inte kommer föranleda någon större insats från Skatteverket att retroaktivt granska liknande ombyggnationer, den bör dock innebära noggrannare granskning i framtiden. Det bör därmed bli ännu viktigare att ha en detaljerad och genomgripande dokumentation som stöd för sina yrkanden.