Ökade möjligheter till direktavdrag

18 juni, 2019

 

Nyhetsbrev

Juni 2019

NY HFD-dom ger större möjligheter till direktavdrag

I ett nytt avgörande har Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) i sin dom nr 2482–2485-18 avgjort frågan om fönsterbyte från 2-glasfönster till 3-glasfönster kan berättiga till skattemässigt direktavdrag enligt kap. 19 § 2 inkomstskattelagen (IL). Målet gällde ett bolag som hade upprustat sina bostadsfastigheter och bytt ut 2-glasfönster med träram mot 3-glasfönster med aluminiumbeklädd träram. Bolaget menade att utgiften för upprustningen kunde dras av direkt  antingen med stöd av kap. 19 § 2 fösta stycket eller kap. 19 § 2 andra stycket IL. Första stycket kap. 19 § 2 IL, anger att utgifter för reparation och underhåll av en byggnad får dras av omedelbart. Andra stycket kap. 19 § 2 IL berättigar till direktavdrag för utgifter för ändringsarbeten som anses normala i den skattskyldiges näringsverksamhet om de inte innebär en väsentlig förändring av byggnaden, det s.k. utvidgade reparationsbegreppet.

Både Kammarätten och Förvaltningsrätten gick på Skatteverkets linje som menade att standardförbättringen omöjliggjorde att åtgärden kunde anses utgöra enbart reparation och underhåll som i sin helhet berättigar till direktavdrag. Enligt Skatteverkets synsätt skulle endast kostnaden för att återställa till samma standard som tidigare, dvs. 2-glasfönster, hanteras som direktavdrag skattemässigt medan kostnaden för den standardhöjande delen skulle aktiveras. Skatteverket ansåg inte heller att standardhöjningen kunde vara direkt avdragsgill enligt andra stycket i kap. 19 § 2 IL dvs. enligt det utvidgade reparationsbegreppet.

HFD valde att undanröja underinstansernas domar och konstaterar att även fönsterbyten med standardhöjande inslag kan utgöra reparation och underhåll i sin helhet enligt kap 19 § 2 fösta stycket IL. HFD motiverade sitt ställningstagande med att endast sådana markanta förändringar som innebär en större värdeökning ska begränsa möjligheten till direktavdrag enligt nämnda bestämmelse. Enligt HFD ska inte sådana standardförbättringar som följer av den allmänna tekniska utvecklingen innebära ett hinder för direktavdrag.


Vår kommentar:

Domen är enligt vår bedömning välavvägd och korrekt i den bemärkelsen att reparations- och underhållsåtgärder måste betraktas i sitt tidsmässiga samband avseende den förväntade kvalitén och standarden på åtgärden. Om den tekniska utvecklingen inneburit att sådant som tidigare ansetts som värdehöjande förbättringar blivit standardåtgärder måste dessa betraktas som  vanliga reparations- och underhållsåtgärder. Enligt vår mening gäller samma bedömning i liknande fall där teknikutvecklingen lett till att branschstandarden ändrats.

Det kan också konstateras att HFD inte valde att beröra frågan huruvida utgifter för standardförbättrande åtgärder i bostäder kan hanteras som direktavdrag i enlighet med det s.k. utvidgade reparationsbegreppet. Skatteverket har i sitt ställningstagande ’Utvidgade reparationsbegreppet för bostäder’ gett uttryck för uppfattningen att standardförbättrande åtgärder inte berättigar till direktavdrag. Det är olyckligt att frågan inte berördes av HFD då det råder stor tveksamhet om Skatteverket har fog för sin snäva tolkning av det s.k. utvidgade reparationsbegreppet för just bostadsfastigheter.

Vi anser att det nu finns möjlighet för fastighetsägare som tidigare valt att aktivera utgifter för liknande standardhöjande åtgärder att retroaktivt rätta detta i tidigare deklarationer.

Kontakta gärna oss för att diskutera hur domen påverkar er tidigare och framtida skattemässiga hantering av era ombyggnadsåtgärder.

Daniel Haverinen 
Email: daniel.haverinen@causeywestling.com
Carl Westling
Email: carl.westling@causeywestling.com

Omvärdering av beskattningsunderlag för koncerngemensamma tjänster

Skatteverket kom den 30 april 2019 ut med ett nytt ställningstagande ”Omvärdering när ett moderbolaget tillhandahåller koncerngemensamma tjänster till dotterbolag, mervärdesskatt” (dnr 202 195456-19/111). I detta ställningstagande förtydligar och skärper Skatteverket sin syn på vilka fall en omvärdering är aktuell och framförallt vad som ska ingå i beskattningsunderlaget vid omvärderingen.

Enligt mervärdesskattelagen ska beskattningsunderlaget inte bestämmas efter den faktiska ersättningen, vilket annars är utgångspunkten, utan ska bestämmas efter marknadsvärdet om följande fyra kriterier är uppfyllda:

  1. Ersättningen är lägre än marknadsvärdet.
  2. Köparen inte har full avdragsrätt.
  3. Säljaren och köparen är förbundna med varandra.
  4. Den skattskyldige inte kan göra sannolikt att ersättningen är marknadsmässigt betingad.

EU-domstolen har i C-621/10 och C-129/11 Balkan and Sea Properties ADSITS och Provadinvest OOD (punkt 43-45) förklarat att huvudregeln är att beskattningsunderlaget bestäms utifrån den faktiska ersättningen. Att i vissa fall frångå detta och bestämma beskattningsunderlaget utifrån marknadsvärdet är ett undantag från huvudregeln och ska således tolkas restriktivt.

Bevisbördan för att ersättningen understiger marknadsvärdet åvilar Skatteverket (HFD 2014 ref. 40).

Kammarrätten har den 31 maj 2019 (mål nr 5131-18 och 5143-18) prövat denna fråga och bedömt att bolaget inte kunnat visa att den ersättning som moderbolaget erhållit för utförda tjänster till dotterbolag är marknadsmässigt betingad och att Skatteverket därmed haft förutsättningar att bestämma beskattningsunderlaget enligt de förhållanden som verket gjort gällande i sitt beslut.


Vår kommentar:

Syftet med bestämmelserna om omvärdering är att förhindra skattebortfall. Skatteverket skärper nu sin syn på hur beskattningsunderlaget ska fastställas och vilka kostnader som ska ingå när marknadsvärdet ska beräknas.

Skatteverket anser att allmänna omkostnader ska räknas med i beskattningsunderlaget när priset och därmed beskattningsunderlaget fastställs på koncerninterna tjänster. Skatteverket ger i sitt ställningstagande följande exempel på allmänna omkostnader som, enligt Skatteverket, ska beaktas vid bestämmandet av beskattningsunderlaget: kostnader för revisionsarbete, delårsrapporter, bolagsstämma för koncernen, pressreleaser, IT-system, lokalkostnader, VPC-kostnader, nyemissionskostnader och andra börskostnader, kostnader i form av löner till VD och annan personal, styrelsearvoden, resekostnader och inköp av externa konsulttjänster.

Skatteverket anser också att när ett moderbolag under ett enskilt år har vissa kostnader av engångskaraktär som uppgår till höga belopp kan det vara marknadsmässigt betingat att fördela kostnaderna över en period om maximalt fem år. Hur Skatteverket kommit fram till fördelningen om just fem år framgår inte. Något stöd för denna fördelning över fem år finns inte, oss veterligen, varken i nationell praxis eller EU-praxis.

Då detta är ett mer snävare synsätt än tidigare kommer Skatteverket med största sannolikhet också genomföra fler utredningar mot bakgrund av detta ställningstagande. Vi rekommenderar därför våra kunder att se över prissättningen av koncerngemensamma tjänster till dotterbolag med begränsad avdragsrätt. Även om Skatteverket givit exempel på vad de anser kan ingå i prissättningen så får det ändå framhållas att detta inte är helt tydligt och att vi nog kan förvänta oss en del rättspraxis på detta område som förtydligar vad som gäller.

Tveka inte att kontakta oss om ni har några frågor eller vill ha stöd i hur ni ska resonera kring detta område.

Rasmus Robarth 
Email: rasmus.robarth@causeywestling.com
Johanna Winger
Email: johanna.winger@causeywestling.com

Copyright © 2019 CauseyWestling, All rights reserved.