På senare tid har vi märkt att det allt oftare uppstår diskussion om hur hantering ska ske av gatukostnadsersättningar och andra exploateringsutgifter vid fastighetsutveckling. Det är framförallt ett ställningstagande där Skatteverket reviderar sin tidigare syn på denna typ av utgifter som har väckt frågetecken. Tendensen är att dessa investeringar blir allt större, och det råder även viss begreppsförvirring på området, t.ex vad gäller anläggningsbidrag.
Skatteverket anser att man vid gatukostnadsersättningar från fall till fall måste bedöma den skattemässiga klassificeringen utifrån vad som utlöser skyldigheten att erlägga avgiften/bidraget. Detta innebär att ersättningen kan bedömas som allt ifrån mark helt utan avdragsrätt, till anläggningsbidrag som utgör inventarie med värdeminskningsavdrag fördelade över 5 år.
Ställningstagandet innebär att det redan vid avtalssituationen blir viktigt att avgöra och definiera vad det är för typ av åtgärd. Vår bedömning är också att det finns goda möjligheter att hantera utgiften som inventarie i fler fall än de som Skatteverket anser, och att också direktavdrag kan aktualiseras.
Något annat att tänka på i samband med ombyggnationer är att gatukostnadsersättningar inte räknas med vid beräkningen av byggnadens nya värdeår (ombyggnadstillägg) vid fastighetstaxeringen.
I de ovan beskrivna situationerna är det oftast en kommun som fakturerar fastighetsägaren för utgiften. Faktureringen av detta sker oftast utan moms eftersom kommunen anser att omsättningen avser myndighetsutövning eller led i myndighetsutövning. För ett företag med fullt ut momspliktig verksamhet innebär detta att anläggningsbidraget kan bli 25 % dyrare.
Vi anser att detta inte alltid är fallet, utan kommunens tillhandahållanden kan i många fall avse ett tillhandahållande som ska beläggas med 25 % moms. Varje situation måste dock bedömas för sig. För att kommunen ska ha rätt att fakturera utan moms ska detta även tydligt framgå på fakturan.