I ett fall i Förvaltningsrätten i Stockholm år 2015 förde Skatteverket fram uppfattningen att anskaffningsvärdet för tomträtt ska proportioneras mellan mark och byggnad på samma sätt som vid förvärv av bebyggd mark (fastighet). Förvaltningsrätten ansåg att anskaffningsvärdet för tomträtt i sin helhet ska hänföras till anskaffningsvärdet för byggnad. Domen är nu överklagad av Skatteverket.

Om byggnad anskaffas tillsammans med marken den står på ska anskaffningsvärdet enligt 19 kap. 11 § Inkomstskattelagen (IL) proportioneras mellan mark och byggnad. Frågan är viktig då inget värdeminskningsavdrag medges för det värde som proportioneras till mark. Av 2 kap. 6 § IL framgår att vad som sägs om fastighet i lagen även ska gälla tomträtt.

Bolaget som förvärvat tomträtten ansåg att ingen proportionering till mark skulle göras då marken inte förvärvats utan endast en nyttjanderätt till mark. Bolaget anförde vidare att av Regeringsrättens avgörande RRK R 76 1:6 framgår att anskaffningskostnaden för tomträtt ska hänföras till byggnad.

Skatteverket ansåg att det genom införandet av regler om tomträtter i 2 kap. 6 § IL klartlagts att proportioneringsregeln i 19 kap. 11 § IL även gäller vid förvärv av tomträtt. Skatteverket anförde att RRK R 76 1:6 numera saknar prejudikatvärde i och med IL:s införande och reglerna om att tomträtt ska likställas med fastighet.

Förvaltningsrättens dom

Rätten utgick i sitt resonemang från RRK R 76 1:6 där hela köpeskillingen för en tomträtt med byggnad utgjorde underlag för beräkning av värdeminskning för byggnaden. Rätten anförde vidare att det alltjämt efter IL:s införande i skatterättslig doktrin ansetts att anskaffningsvärdet vid förvärv av byggnad på tomträtt i sin helhet ska hänföras till byggnad.

Det finns heller inte några uttryckliga regler om beräkningen av anskaffningsvärdet för tomträtt i IL. Följaktligen ansåg Förvaltningsrätten att det inte går att konstatera att någon ändring i lagstiftningen ägt rum som skulle innebära att RRK R 76 1:6 blivit obsolet. Att tomträtter upplåts för ett visst ändamål, bebyggelse, talar enligt Förvaltningsrätten även för att hela anskaffningsvärdet ska hänföras till byggnad.

Vår kommentar

Vi har under en längre tid förväntat oss att Skatteverket ska pröva om RRK R 76 1:6 fortfarande gäller efter införandet av IL och det likställande som där görs mellan fastighet och tomträtt. Även om Förvaltningsrätten nu ansett att hela köpeskillingen kan hänföras till byggnad så är frågan inte avgjord. Skatteverket har överklagat domen och vi kan förvänta oss ett avgörande i Kammarrätten under året. Vi har också kännedom om att det finns andra liknande processer som ännu inte nått domstol.

Vi anser, precis som Förvaltningsrätten, att Skatteverket har fel i sin inställning då proportioneringsregeln i 19 kap. 11 § även förutsätter att ”…en byggnad förvärvas tillsammans med den mark som den ligger på….”. Vid förvärv av tomträtt sker dock inget förvärv av mark utan endast ett förvärv av en nyttjanderätt till mark.

Vi manar dock till försiktighet och alla som i närtid förvärvar eller planerar att förvärva tomträtter bör vara medvetna om Skatteverkets inställning och att det kommer finnas en osäkerhet om hanteringen fram till ett eventuellt avgörande i högre instans. Enligt vår bedömning kan denna fråga mycket väl behöva avgöras i Högsta förvaltningsdomstolen.

Det ska också tilläggas att eftersom Förvaltningsrätten biföll bolagets överklagande i enlighet med dess yrkande i första hand, fanns heller inget skäl att pröva bolagets intressanta andrahandsyrkande avseende huruvida tomträtt skatterättsligt ska anses vara en immateriell tillgång.