
I ett nytt avgörande har Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) i sin dom nr 2482–2485-18 avgjort frågan om fönsterbyte från 2-glasfönster till 3-glasfönster kan berättiga till skattemässigt direktavdrag enligt kap. 19 § 2 inkomstskattelagen (IL).
Målet gällde ett bolag som hade upprustat sina bostadsfastigheter och bytt ut 2-glasfönster med träram mot 3-glasfönster med aluminiumbeklädd träram. Bolaget menade att utgiften för upprustningen kunde dras av direkt antingen med stöd av kap. 19 § 2 fösta stycket eller kap. 19 § 2 andra stycket IL. Första stycket kap. 19 § 2 IL, anger att utgifter för reparation och underhåll av en byggnad får dras av omedelbart. Andra stycket kap. 19 § 2 IL berättigar till direktavdrag för utgifter för ändringsarbeten som anses normala i den skattskyldiges näringsverksamhet om de inte innebär en väsentlig förändring av byggnaden, det s.k. utvidgade reparationsbegreppet.
Både Kammarätten och Förvaltningsrätten gick på Skatteverkets linje som menade att standardförbättringen omöjliggjorde att åtgärden kunde anses utgöra enbart reparation och underhåll som i sin helhet berättigar till direktavdrag. Enligt Skatteverkets synsätt skulle endast kostnaden för att återställa till samma standard som tidigare, dvs. 2-glasfönster, hanteras som direktavdrag skattemässigt medan kostnaden för den standardhöjande delen skulle aktiveras. Skatteverket ansåg inte heller att standardhöjningen kunde vara direkt avdragsgill enligt andra stycket i kap. 19 § 2 IL dvs. enligt det utvidgade reparationsbegreppet.
HFD valde att undanröja underinstansernas domar och konstaterar att även fönsterbyten med standardhöjande inslag kan utgöra reparation och underhåll i sin helhet enligt kap 19 § 2 fösta stycket IL. HFD motiverade sitt ställningstagande med att endast sådana markanta förändringar som innebär en större värdeökning ska begränsa möjligheten till direktavdrag enligt nämnda bestämmelse. Enligt HFD ska inte sådana standardförbättringar som följer av den allmänna tekniska utvecklingen innebära ett hinder för direktavdrag.
Domen är enligt vår bedömning välavvägd och korrekt i den bemärkelsen att reparations- och underhållsåtgärder måste betraktas i sitt tidsmässiga samband avseende den förväntade kvalitén och standarden på åtgärden. Om den tekniska utvecklingen inneburit att sådant som tidigare ansetts som värdehöjande förbättringar blivit standardåtgärder måste dessa betraktas som vanliga reparations- och underhållsåtgärder. Enligt vår mening gäller samma bedömning i liknande fall där teknikutvecklingen lett till att branschstandarden ändrats.
Det kan också konstateras att HFD inte valde att beröra frågan huruvida utgifter för standardförbättrande åtgärder i bostäder kan hanteras som direktavdrag i enlighet med det s.k. utvidgade reparationsbegreppet. Skatteverket har i sitt ställningstagande ’Utvidgade reparationsbegreppet för bostäder’ gett uttryck för uppfattningen att standardförbättrande åtgärder inte berättigar till direktavdrag. Det är olyckligt att frågan inte berördes av HFD då det råder stor tveksamhet om Skatteverket har fog för sin snäva tolkning av det s.k. utvidgade reparationsbegreppet för just bostadsfastigheter.
Vi anser att det nu finns möjlighet för fastighetsägare som tidigare valt att aktivera utgifter för liknande standardhöjande åtgärder att retroaktivt rätta detta i tidigare deklarationer.
Kontakta gärna oss för att diskutera hur domen påverkar er tidigare och framtida skattemässiga hantering av era ombyggnadsåtgärder.