
I samband med att ränteavdragsbegränsningsreglerna infördes 2019 införde lagstiftaren även en definition av ränta. Av lagtext framgår att med ränteutgifter avses ränta och andra utgifter för kredit samt utgifter som är jämförbara med ränta. I förra veckan kom Skatteverket med ett ställningstagande kring räntedefinitionen och om utgifter till annan part än långivaren kan räknas som ränteutgifter.
I ställningstagandet tar Skatteverket upp frågan om huruvida betalningar till annan part än långivaren i samband med införskaffande av kapital kan räknas som andra utgifter för kredit. Enligt Skatteverkets uppfattning måste begreppet tolkas utifrån sin språkliga utformning.
Baserat på förarbetsuttalanden ska, enligt Skatteverket, även utgifter till annan än långivaren, vid införskaffande av kapital som för låntagaren är nödvändiga eller är utgifter för tjänster som har samband med införskaffande av kapital, räknas som ränteutgifter. Därav menar Skatteverket att om utgiften i sig uppstår i samband med införskaffande av kapital, oavsett om utgiften erläggs till långivaren eller till en annan part, ska den räknas som en ränteutgift.
Som exempel anges utgifter till kreditratinginstitut eller utgift till en part som mot avgift eller provision förmedlar kapital mellan en låntagare och den slutliga långivaren. Även utgifter till andra parter än långivaren som tillhandahåller tjänster tillsammans med långivaren eller fristående från långivaren, och som för låntagaren är nödvändiga för eller har samband med införskaffande av kapital, faller enligt Skatteverket inom definitionen.
Trots förarbeten, praxis och ställningstaganden råder fortfarande oklarheter kring vad som kan anses falla inom räntedefinitionen. Det är således positivt med ett ställningstagande där Skatteverket klargör sin uppfattning kring utgifter som det rått otydlighet kring.
Vi konstaterar dock att det fortsatt finns svåra gränsdragningsfrågor gällande exempelvis utgifter för rådgivning som innefattar annat än enbart anskaffandet av kapital. Vi rekommenderar att bolag som berörs av reglerna bör utreda sina inkomster och utgifter noga och vid behov bilägga öppna yrkanden med inkomstdeklarationen.