Domen från HFD innebär att företag alltid har rätt att välja att tillämpa omsättning som fördelningsnyckel med hänvisning till direkt effekt.

I en ny dom från Högsta förvaltningsdomstolen fastslås att en beskattningsbar person inte kan vägras att bestämma avdragsrätten för ingående moms efter uppdelning enligt en omsättningsbaserad fördelningsnyckel.

I fallet som HFD prövat bedrev bolaget en skattepliktig verksamhet bestående av försäljning och leasing av bilar samt en från skatteplikt undantagen verksamhet bestående av intäkter från försäkrings- och finansieringsverksamhet. Bolaget hade valt att fördela den ingående momsen efter fördelningsgrunden omsättning. Enligt bolagets beräkningar var cirka 95 procent av den ingående momsen avdragsgill utifrån nämnda beräkning. Vidare angav bolaget att en fördelning av den ingående momsen enligt omsättning utgör den huvudregel som framställs i EU:s mervärdesskattedirektiv och att denna skulle kunna tillämpas med direkt effekt.

Skatteverket hävdade å sin sida att en fördelning baserad på en sektoriserad fördelningsmetod på ett mer exakt sätt återspeglade resursförbrukningen varför denna skulle användas framför bolagets omsättningsbaserade fördelning, samt att de svenska reglerna om skälig grund var förenliga med EU-rätten. Skatteverkets fördelning skulle innebära att avdrag skulle medges för cirka två tredjedelar av den ingående momsen för de gemensamma kostnaderna.

Frågan i målet som HFD hade att ta ställning till var om det är förenligt med EU-rätten att neka en beskattningsbar person att använda en omsättningsbaserad beräkningsmetod för att fastställa avdragsgill ingående moms avseende gemensamma kostnader, och i stället bestämma att en annan metod ska användas.

I mervärdesskattedirektivet artikel 173 och 174 framgår det att huvudregeln enligt direktivet är att fördelningen av den ingående momsen vid blandad verksamhet ska göras enligt omsättning, men möjligheten finns även för medlemsstaterna att införa alternativa metoder som framgår av artikel 173.2 och som ska användas för en viss transaktion. I EU-domstolens praxis har fastslagits att de alternativa metoderna får anses utgöra undantag från huvudregeln (omsättning). En förutsättning för att en sådan reglering ska få tillämpas är att den valda metoden säkerställer att avdraget blir mer exakt.

HFD konstaterade att 8 kap. 13 § mervärdesskattelagen (1994:200 / 13 kap. 29 § i nya mervärdesskattelagen 2023:200) inte visar några konkreta metoder för hur avdrag för ingående moms ska fördelas utan att detta istället ska göras enligt skäligt grund. Det framgår av EU-domstolens rättspraxis att direktivbestämmelsen måste införlivas på ett tillräckligt precist, tydligt och klart sätt för att den enskilde ska ha full kännedom om sina rättigheter och skyldigheter – ett krav som bestämmelsen (8 kap. 13 § GML) enligt HFD inte uppfyller. Detta eftersom det inte framgår av bestämmelsen att omsättning ska användas som huvudregel eller för vilka typer av transaktioner som någon annan typ av fördelning ska eller får användas.

Bestämmelserna i artikel 173 och 174 i mervärdesskattedirektivet är därför inte införlivade i svensk rätt på ett korrekt sätt. Mot bakgrund av detta konstaterade HFD att det därmed inte går att tillämpa en sådan metod mot den enskildes vilja. Vidare fastslogs artiklarna 173 och 174 ha direkt effekt, vilket innebär att en enskild inte kan vägras använda en omsättningsbaserad metod vid beräkning av avdragsgill ingående moms vid blandad verksamhet.

Vår kommentar

Reglerna om skälig grund är svåra att tillämpa eftersom det inte finns någon tydlig ledning i hur de ska tolkas. Precis som HFD beskriver saknar reglerna klarhet, tydlighet och precision. En sådan utformning innebär en rättsosäkerhet då den enskilde inte på ett tydligt sätt vet hur reglerna ska tillämpas. Det som står klart efter HFD:s dom är att en beskattningsbar person alltid kan välja att tillämpa omsättning som fördelningsnyckel med hänvisning till direkt effekt. Skatteverket kan då inte bestämma en annan fördelning av den ingående momsen.

Även om en beskattningsbar person alltid kan använda en omsättningsbaserad fördelningsnyckel bör även andra fördelningsnycklar kunna tillämpas med hänvisning till våra nationella bestämmelser. Det är troligt att vi framöver får se en rättsutveckling samt en lagändring på detta område eftersom HFD nu yttrat att de svenska reglerna om skälig grund inte är förenliga med EU-direktivet.

Det är också värt att notera att HFD i och med detta avgörande anser att deras tidigare uttalande i HFD 2014 ref. 18 (den fördelningsgrund som ger ett mer exakt resultat ska användas) ger föga vägledning när det gäller huruvida en beskattningsbar person kan stödja sig direkt på direktivbestämmelserna vid beräkning av avdrag för ingående moms vid blandad verksamhet.

Utöver att ändra sin fördelningsgrund framåt i tiden går det också att ompröva tidigare års hantering sex år bakåt i tiden. Vi rekommenderar därför våra kunder att se över den historiska och befintliga hanteringen av avdrag för ingående moms vid blandad verksamhet. Vid eventuella frågor om hur HFD:s avgörande påverkar just er är ni välkomna att kontakta oss.