Skatterättsnämnden har i ett avgörande, 2016-12-07 (dnr 56-16/D), bedömt att en solcellsanläggning ska hänföras till anskaffningsvärdet för ekonomibyggnaden som utgör näringsfastighet och inte privatbostadsfastighet. Anläggningen ska i avdragshänseende även klassificeras som byggnadsinventarier.

Frågan gällde en anläggning på taket till en ekonomibyggnad på en näringsfastighet (lantbruksfastighet), där elen som genererades från anläggningen till viss del även skulle förbrukas i en privatbostad samt säljas vidare.

Skatterättsnämnden anser att anläggningen civilrättsligt sett utgör ett byggnadstillbehör till ekonomibyggnaden. Den omständigheten att anläggningen även till viss del betjänar privatbostadsfastigheten innebär inte att anskaffningsutgiften kan fördelas. Det vore enligt nämnden materiellt oriktigt om omkostnadsbeloppet för en privatbostadsfastighet skulle påverkas av en anläggning som finns på en annan byggnad som tillhör näringsfastigheten.

Angående klassificeringen för värdeminskningsavdrag ansåg nämnden att om anläggningen huvudsakligen är avsedd att direkt tjäna den näringsverksamhet som bedrivs på fastigheten så ska den klassificeras och skrivas av enligt reglerna för byggnadsinventarier.

Skatterättsnämnden menade, tvärt emot Skatteverket, att den proportioneringsregel som gäller för ledningar för el och vatten (19 kap. 20 §) inte kan användas för andra byggnadsdelar än just för ledningar, dvs. inte på den aktuella solcellsanläggningen. Nämnden menar att bedömningen ska ske enligt huvudsaksprincipen, dvs. att det räcker med att mer än 50% av anläggningen direkt tjänar den näringsverksamhet som bedrivs i fastigheten för att den ska klassificeras som byggnadsinventarier.

Vår kommentar

Angående klassificeringsfrågan för värdeminskningsavdrag menar vi att nämnden gör en något snäv tolkning av när proportioneringsregeln ska användas, då förarbetena (SOU: 1968:26) nämner att proportioneringsregeln även kan användas för andra anläggningar (än ledningar) som har en blandad användning. Det är dock bra att nämnden gör denna bedömning då den går i linje med vår uppfattning av hur den ska tolkas.

Vi kan även konstatera att detta går emot Skatteverkets ställningstagande (2014-11-12) angående den skattemässiga hanteringen av solcellsanläggningar. Det ställningstagandet var enligt vår mening ett av de mest förvirrande och märkliga (läs felaktiga) som vi sett från Skatteverket.

Det är viktigt att denna fråga kan avgöras då vi ser att många fastighetsbolag är i färd med eller står i startgroparna till att investera i solcellsanläggningar. Det får även till viss del ses som en seger för miljön då en klassificering som byggnadsinventarier även kan leda till att denna typ av anläggningar gynnas.

Vi skulle för framtiden även gärna se en diskussion kring om inte de generella regler som nämns i förarbetena (Prop. 1969:100), om att åtgärder för rening av vatten och luft alltid ska hänföras till byggnadsinventarier, skulle kunna gå att applicera på andra anläggningar (t.ex. solcellsanläggning) som har en positiv inverkan på miljön.