Kammarrätten i Sundsvall har gett CauseyWestlings klient rätt i ett mål om FoU-avdrag. Domstolen bedömer att bolagets utvecklingsarbete uppfyller de krav som ställs för att klassificeras som utveckling enligt lagstiftningen och återförvisar ärendet till Skatteverket för fortsatt handläggning. Domen är ett intressant avgörande som kan bidra till den pågående diskussionen om hur reglerna om FoU-avdrag ska tillämpas för teknikintensiva företag som bedriver avancerad mjukvaruutveckling.
Förra veckan meddelade Kammarrätten i Sundsvall dom i ett mål där CauseyWestling företrätt ett svenskt teknikbolag. Målet (nr 1724–1726-25) gällde rätten till FoU-avdrag, det vill säga den nedsättning av arbetsgivaravgifter som kan medges företag vars medarbetare arbetar med forskning eller utveckling enligt lagens definition.
Efter att både Skatteverket och Förvaltningsrätten tidigare nekat avdrag fann Kammarrätten att bolaget hade gjort sannolikt att det utvecklingsarbete som bedrivits uppfyller samtliga kriterier för utveckling i lagstiftningen. Domstolen upphävde därför underinstansernas avgöranden och återförvisade målet till Skatteverket för fortsatt prövning av den del som avser arbetstidens omfattning och avdragets storlek.
Det aktuella bolaget utvecklar avancerad mjukvara baserad på LIDAR-teknik för övervakning och analys inom bland annat tung industri och gruvnäring. Den centrala frågan i målet var om bolagets arbete utgjorde kvalificerat utvecklingsarbete eller om det endast handlade om löpande vidareutveckling av befintliga produkter.
Kammarrätten gjorde en annan bedömning än de tidigare instanserna. Domstolen fann att bolaget beskrivit sitt arbete i de olika utvecklingsprojekten tillräckligt utförligt och att den samlade utredningen gjorde det sannolikt att arbetet varit systematiskt, kvalificerat och grundat på forskningsresultat i syfte att utveckla nya eller väsentligt förbättrade produkter. Vid bedömningen hänvisade domstolen även till OECD:s Frascati-manual som vägledning för bedömningen av forskning och utveckling inom mjukvaruutveckling.
Regelverket om FoU-avdrag infördes för att stimulera forskning, utveckling och innovation. Den praktiska tillämpningen har emellertid gett upphov till kritik och ett stort antal processer, där många teknikintensiva företag upplevt att den typ av avancerad utvecklingsverksamhet som FoU-avdraget är avsett att stimulera inte fått det genomslag i tillämpningen som lagstiftningens syfte ger anledning att förvänta.
Det aktuella avgörandet är mot den bakgrunden särskilt intressant. I flera mål har Skatteverket och förvaltningsrätterna återkommande bedömt att företagen inte visat hur verksamheten uppfyllt lagens kriterier för utveckling. Invändningarna har ofta tagit sikte på att underlagen och beskrivningarna inte ansetts tillräckliga, utan att det närmare preciserats vilken ytterligare utredning som skulle krävas för att lagens beviskrav ”gjort sannolikt” skulle anses uppfyllt.
Det aktuella avgörandet kan, tillsammans med annan senare praxis från kammarrätterna, ses som ett exempel på en mer konkret och samlad bedömning av den tekniska verksamheten och den bevisning som presenterats. Det återstår dock att se om denna utveckling kommer att få genomslag i den framtida rättstillämpningen.
Om denna utveckling får genomslag i rättstillämpningen skulle den kunna innebära ökad förutsebarhet för teknikintensiva företag. Det skulle också kunna bidra till att den verksamhet som FoU-avdraget infördes för att stimulera i större utsträckning bedöms utifrån sitt faktiska innehåll och lagstiftningens syfte. Samtidigt visar domen vikten av att den tekniska verksamheten dokumenteras och presenteras på ett sätt som gör den möjlig att pröva mot lagens kriterier.
CauseyWestling biträder löpande företag i frågor som rör FoU-avdrag, skatteprocesser och tvister med Skatteverket. Vår erfarenhet är att framgångsrika FoU-processer bygger på förmågan att förena teknisk förståelse med skatterättslig analys för att omsätta avancerad utvecklingsverksamhet till en rättsligt relevant och övertygande bevisning.