Byggnation i trä med utskjutande boxar. Bild till artikel om återbetalning av ingående moms vid förgävesprojektering.

Dom från Högsta Förvaltningsdomstolen (HFD) om återbetalning för avdragen moms när den frivilliga skattskyldigheten under ett uppförandeskede upphör innan någon skattepliktig uthyrning kommit till stånd.

Bakgrunden i målet är att ett bolag planerade att uppföra en kontorsbyggnad, beviljades frivillig skattskyldighet under uppförandeskede och därefter drog av ingående moms på kostnader inför uppförandet av byggnaden. Innan byggnationen påbörjades meddelade den tilltänkta hyresgästen att intresse för att hyra lokalerna i byggnaden inte längre fanns och bolaget beslutade av ekonomiska skäl att inte fortsätta byggnationen.

I mervärdesskattelagen (ML) anges att fastighetsägare är skyldiga att vid ett enda tillfälle återbetala all den moms som de tidigare gjort avdrag för, inklusive kostnadsränta, när avdragen gjorts under tiden de varit frivilligt skattskyldiga under ett uppförandeskede, men där den frivilliga skattskyldigheten upphört innan någon skattepliktig uthyrning kommit till stånd.

I och med att projektet med byggnationen lades ned upphörde den frivilliga skattskyldigheten och Bolaget betalade tillbaka den ingående moms som dragits av under tiden då bolaget var frivilligt skattskyldigt. Bolaget begärde vid ett senare tillfälle omprövning och yrkade att avdrag skulle medges för ingående moms med motiveringen att den svenska regleringen strider mot unionsrätten. Skatteverket nekade bolaget avdrag och bolaget överklagade sedermera Skatteverkets beslut till Förvaltningsrätten.

Både Förvaltningsrätten och därefter Kammarrätten gav Bolaget rätt. Skatteverket överklagade och HFD meddelade prövningstillstånd som i sin tur inhämtade ett förhandsavgörande från EU-domstolen. EU-domstolen besvarade frågan genom ett motiverat beslut den 18 maj 2021 (C-248/20). EU-domstolen besvarade då frågan att artiklarna 137, 168, 184–187, 189 och 192 i mervärdesskattedirektivet ska tolkas så, att de utgör hinder för nationella bestämmelser i vilka det föreskrivs att en fastighetsägare, som har beviljats frivillig skattskyldighet vid uppförandet av en byggnad avsedd för uthyrning och som har dragit av ingående moms på kostnader som avser byggprojektet, omedelbart ska betala tillbaka hela den ingående momsen av det skälet att det projekt som gett upphov till avdragsrätten inte har lett till någon skattepliktig verksamhet. EU-domstolen menar dock att nämnda bestämmelser i mervärdesskattedirektivet inte utgör hinder för nationella bestämmelser i vilka det för en sådan situation föreskrivs en skyldighet att justera den ingående momsen.

I fredags meddelade alltså HFD sin dom i vilken de tolkar EU-domstolens beslut att den svenska regleringen i detta fall inte strider mot unionsrätten, och ger följaktligen Skatteverket rätt. HFD förklarade inledningsvis att svaret på den ställda frågan till EU-domstolen inte är lättolkad samt att svaret från EU-domstolen inte kan läsas isolerat utan måste förstås mot bakgrund av EU-domstolens resonemang i skälet till beslutet och tidigare praxis.

HFD menar att då byggnaden inte har kommit att användas i verksamheten är artikel 187 i mervärdesskattedirektivet om en justering av avdraget för ingående moms över tid inte tillämpligt. HFD menar således att det är upp till nationella bestämmelser att avgöra hur justeringen av avdraget ska användas. Frågan är då om den svenska regleringen i mervärdesskattelagen (9 kap. 11 § ML) håller sig inom detta utrymme.

HFD menar vidare att EU-domstolen i målet Stichting Schoonzicht (C-791/18) accepterade en nationell bestämmelse som innebar att hela den ingående momsen skulle betalas tillbaka. Det målet gällde justering av avdragen ingående moms under uppförandet av en byggnad när viss del av byggnaden direkt vid färdigställandet användes för skattefri upplåtelse. Domstolen fann då att en sådan nationell bestämmelse låg inom ramen för medlemsstatens utrymme enligt artikel 186 (Stichting Schoonzicht, punkterna 2, 22 och 48–50).

Därmed finner HFD att det om någon uthyrning inte kommer till stånd är tillämpligt att kräva tillbaka all den ingående moms som det gjorts avdrag för inom ramen för frivillig skattskyldighet under ett uppförandeskede.

Vår kommentar

Mot bakgrund av praxis från EU-domstolen gällande avdrag för ingående moms när någon verksamhet inte blir av, samt av att EU-domstolens dom Stichting Schoonzicht (C-791/18) skiljer sig åt i den bemärkelsen att den avdragna momsen där användes för upplåtelse i en icke skattepliktig verksamhet medan det för Bolaget i detta fall inte blev aktuellt med någon uthyrning överhuvudtaget, så finner vi domen anmärkningsvärd och hade förväntat oss ett annat utfall från HFD.

Denna dom innebär att det finns en överhängande risk att ett bolag som har beviljats frivillig skattskyldighet under ett uppförandeskede och därmed dragit av moms i projekt där någon uthyrning senare inte kommit till stånd kan bli återbetalningsskyldiga för all ingående moms, jämte kostnadsränta, vid ett enda tillfälle. Vi anser dock att en bedömning måste göras av varje enskilt projekt och mot bakgrund av omständigheterna i det specifika fallet.

Har ni frågor med anledning av domen eller hur ni i övrigt ska hantera er ingående moms gällande kostnader i liknande projekt är ni välkomna att kontakta oss.