Igår (7 november) kom ett mycket välkommet klargörande från HFD gällande hur olika solcellsanläggningar måste förhålla sig till varandra för att definieras som en och samma anläggning. Då elektrisk kraft som framställs i en solcellsanläggning med en installerad toppeffekt som ej överstiger 500 kW är är skattebefriad från energiskatt (11 kap. 2 § LSE) är denna fråga mycket viktig att klargöra.

Förevarande fall avser en planerad installation av två solcellsanläggningar på taket till två sammanbyggda huskroppar. Respektive solcellsanläggning ska kopplas till sitt eget elabonnemang och anslutningspunkt. Tillsammans kommer anläggningarna att uppgå till en toppeffekt om ca 750 kW, vilket om detta skulle bedömas vara en och samma solcellsanläggning skulle innebära att bolaget som installerar dessa blir skattskyldigt för energiskatt.

Skatterättsnämnden ansåg vid ett avgörande i maj 2023 att solcellerna bör ses som en och samma anläggning i de fall då byggnaderna vars tak dessa ska placeras på är sammanbyggda. Vidare anfördes att det av förarbeten framgår att förekomsten av flera anslutningspunkter inom en anläggning inte bör påverka bedömningen av om en solcellsanläggning ska anses utgöra en och samma anläggning eller separata anläggningar.

I förarbeten till 11 kap. 2 § LSE framgår att produktionsenheter som är geografiskt och tekniskt sammanhängande, exempelvis genom att dela generator eller som på annat sätt är sammanhängande, bör ses som en enda anläggning och inte som flera anläggningar. HFD ändrar Skatterättsnämndens avgörande och fastställer i sin dom att rekvisiten är kumulativa, vilket innebär att solcellsanläggningarna måste vara både geografiskt och tekniskt sammanhängande för att anses vara en och samma anläggning. Då de aktuella solcellsanläggningarna kommer att vara kopplade till varsitt elabonnemang och varsin anslutningspunkt kan de inte ses som tekniskt sammanhängande och bör därför anses utgöra två separata anläggningar.

Vår kommentar

Vi har tidigare skrivit om detta ämne och på senare tid även fått mycket frågor om hur tolkningen av just denna lagstiftning ska göras, något som är högst avgörande för investeringsbeslutet i solceller. HFD:s klargörande är mycket positivt eftersom det kommer att underlätta för skattskyldiga att få status som mikroproducenter och därmed befrias från energiskatt. Förhoppningsvis ger detta i förlängningen ett ökat incitament till att investera i solcellsanläggningar på fastigheter.