Högsta förvaltningsdomstolen har nu meddelat dom i det tidigare uppmärksammade förhandsbeskedet från Skatterättsnämnden om den skattemässiga behandlingen av commitment fee och vissa externa rådgivningskostnader.

Vi har tidigare redogjort för bakgrunden och Skatterättsnämndens bedömning i en separat artikel. Läs artikeln här.

Högsta förvaltningsdomstolen ändrar Skatterättsnämndens förhandsbesked när det gäller commitment fee, men fastställer beskedet i fråga om rådgivningskostnaderna.

Högsta förvaltningsdomstolens bedömning

Frågan i målet var om commitment fee och vissa rådgivningskostnader utgör ”andra utgifter för kredit” enligt 24 kap. 2 § inkomstskattelagen.

När det gäller commitment fee gör Högsta förvaltningsdomstolen en annan bedömning än Skatterättsnämnden.
Domstolen anser att kreditfaciliteten ska ses som en helhet där bolaget betalar ersättning på två sätt: dels ränta på utnyttjat kreditutrymme, dels commitment fee på outnyttjat kreditutrymme.

Högsta förvaltningsdomstolen bedömer därför att avgiften, vid sidan av räntan, utgör en del av ersättningen för finansieringslösningen. Avgiften ska därmed anses vara en utgift för kredit enligt 24 kap. 2 § första stycket inkomstskattelagen.

Commitment fee utgör därmed en utgift för kredit enligt 24 kap. 2 § inkomstskattelagen. Detta gäller oavsett om kreditfaciliteten inte utnyttjas alls, utnyttjas vid ett tillfälle eller utnyttjas vid flera tillfällen under löptiden.

När det gäller rådgivningskostnaderna fastställer Högsta förvaltningsdomstolen Skatterättsnämndens bedömning. Kostnader för extern rådgivning avseende bland annat låneavtal, lånevillkor, bolagsrättsliga dokument, säkerheter och omstruktureringar utgör således inte andra utgifter för kredit.

Vår kommentar

Domen innebär att commitment fee av det slag som prövades ska behandlas som en ränteutgift vid tillämpningen av reglerna om ränteavdragsbegränsningar.

Företag som betalar motsvarande avgifter bör därför se över hur dessa har klassificerats vid beräkningen av räntenettot.

Samtidigt ger domen ett viktigt klargörande när det gäller externa rådgivningskostnader. Trots att kostnaderna har ett samband med en finansiering omfattas de inte av den skattemässiga definitionen av ränta. Domen öppnar upp för omprövning med eventuell möjlighet att återfå felaktigt inbetald skatt för företag som historisk har inkluderat rådgivningskostnader i räntenettot.

Räkenskapsår 2020 kan omprövas fram till utgången av 2026. Kontakta gärna oss oavsett om ni behöver säkerställa en korrekt hantering avseende commitment fee eller har vill se över möjligheterna att ompröva tidigare års deklarationer rörande rådgivningskostnader.