Under 2024 meddelade kammarrätten ett flertal domar gällande avdragsrätt för moms vid nybyggnation innefattande både momsfri och momspliktig verksamhet, där uppdelningen mellan de olika delarna hade gjorts av entreprenören. Kammarrätten ansåg i dessa mål att avdragsrätt för ingående moms inte kunde medges i enlighet med vad som deklarerats, då uppdelningen av kostnader kopplade till lokaler och garage respektive bostäder inte kunde styrkas på ett tydligt sätt.

För att styrka uppdelning av avdragsrätten för ingående moms avseende gemensamma produktionskostnader vid blandad verksamhet krävs ofta detaljerat underlag, något som på senare tid understrukits genom flera kammarrättsdomar.

I två likartade mål i kammarrätten (mål nr 5011-23 och 5550-23) hade respektive bostadsrättsförening yrkat fastställande av den deklarerade avdragsrätten för moms gällande nybyggnation. I båda fallen hade det uppförts bostäder respektive verksamhetslokaler samt parkeringsgarage och det skulle således bedrivas blandad verksamhet. Bostadsrättsföreningarna yrkade avdrag baserat på produktionskostnad och inlämnade underlag bestående av faktura och kostnadsspecifikation från entreprenör för att styrka uppdelning av mervärdesskatt hänförligt till de olika verksamhetsdelarna.

Kammarrätten menade liksom förvaltningsrätten att bostadsrättsföreningarna inte visat på vilket sätt och varför vissa byggnadsåtgärder hänförts till vissa poster i kostnadsspecifikationen från entreprenören. Att styrka avdraget med enbart kostnaderna och fakturorna ansågs inte tillräckligt, varför kammarrätten gav avslag i båda fallen.

I ytterligare en kammarrättsdom (mål nr 4334-22) meddelad under 2024 hade en bostadsrättsförening yrkat avdrag enligt skälig grund och ytfördelning. Ärendet avsåg en nybyggnation där bostadsdelen och ett garage i källarplan var uppdelade i två separata entreprenader. Entreprenören hade fördelat de gemensamma kostnaderna i entreprenadavtalen för respektive entreprenad. I detta fall fick bostadsrättsföreningen avslag på grund av att det genom entreprenadkontrakten inte kunde visas att de gemensamma kostnaderna för garage och bostäder hade fördelats på ett rättvisande sätt. Kontrakten i fråga hänvisade till att grundläggningskostnader var fördelade utifrån schablonvärden.

Domskälet grundade sig på att bostadsrättsföreningen inte gjort sannolikt att hela entreprenadkostnaden för garaget gick att hänföra till skattepliktig verksamhet. Genom avsaknaden av underlag hade det inte heller kunnat visas att fördelningen motsvarade resursförbrukningen, och kunde således inte anses vara en korrekt fördelning efter skälig grund.

Vår kommentar

Rättsfallen ovan visar att det behövs omfattande underlag för att kunna styrka avdrag vid nybyggnation med blandad verksamhet, och att en entreprenörs kostnadsuppdelning och fakturor sällan anses tillräckliga. Det framgår tydligt att den som yrkar ett visst avdrag ska kunna påvisa hur man har gått tillväga för att fördela kostnaderna i projektet enligt mervärdesskattelagens speciella regler om olika ytors användning och resursförbrukning. En ren kostnadsfördelning utan en sådan metod uppfyller inte kraven på fördelning enligt skälig grund.

Bostadsrättsföreningarna har i dessa fall även argumenterat för att entreprenören besitter den kunskap och erfarenhet som krävs för att kunna fördela kostnaderna, något som dock inte påverkat domstolens bedömning då entreprenörens fördelning inte varit närmare specificerad. Att inte ha det underlag som krävs för att styrka uppdelningen kan med andra ord leda till en kostsam process, både genom en för låg avdragsrätt men också genom eventuella skattetillägg.

I de förstnämnda fallen (mål nr 5011-23 och 5550-23) anför föreningarna också att en part inte kan tvingas tillämpa reglerna om skälig grund, en fråga som tidigare behandlats av Högsta förvaltningsdomstolen som fastslog att en beskattningsbar person genom direkt effekt av EU:s mervärdesskattedirektiv inte kan vägras tillämpa en fördelningsnyckel baserad på omsättning vid avdrag för moms. (En fördelning enligt omsättning har senare också fått avgörande i Skatterättsnämnden, där omsättning accepteras som fördelningsgrund i enlighet med mervärdesskattedirektivet.) Kammarrätten konstaterade dock att detta inte betyder att skälig grund inte kan tillämpas alls.

Rättsfallen ger inblick i hur detaljerat underlaget faktiskt behöver vara för att styrka avdragsrätt enligt produktionskostnad och resursförbrukning. Detta är också anledningen till att CauseyWestlings specialister vid nybyggnationsprojekt alltid använder noggrant framtagna fördelningsnycklar där allokeringen av kostnaderna beräknas på detaljnivå och hänförs till de olika delarna i projekt med blandad verksamhet. Dessa underlag har visat sig framgångsrika vid yrkade avdrag gentemot Skatteverket och i domstol.

Om ni har några funderingar kring nyproduktion och blandad verksamhet och hur ni på bästa sätt kan styrka er avdragsrätt är ni varmt välkomna att kontakta oss.