HFD har i ett flertal viktiga avgöranden avgjort frågan om det är möjligt att tillämpa en omsättningsbaserad fördelningsnyckel, enligt huvudregeln i mervärdesskattedirektivet, med direkt effekt i fråga om blandade verksamheter där del av verksamheten består av upplåtelser av bostäder. HFD konstaterar mot bakgrund av HFD 2023 ref. 45 att det inte är möjligt att neka en enskild att tillämpa huvudregeln med direkt effekt vid blandad verksamhet likt den som var aktuell i målet. Mervärdeskattedirektivets huvudregel kan därför tillämpas oavsett eventuella avdragsbegränsningar för delar av verksamheten.

Skatterättsnämnden meddelade under slutet av förra året förhandsbesked i vilka den hade att avgöra huruvida bostadsrättsföreningar samt fastighetsbolag (sökande) hade rätt att genom direkt effekt av art. 173.1 och 174 i mervärdesskattedirektivet tillämpa en omsättningsbaserad fördelningsnyckel för fördelning av gemensamma kostnader. Frågan grundade sig i ett restriktivt ställningstagande från Skatteverket, vilket angav att den omsättningsbaserade metoden som följer av huvudregeln i mervärdesskattedirektivet inte var tillämplig med direkt effekt i fråga om verksamheter som delvis omfattas av avdragsbegränsning.

De sökande bedriver blandad verksamhet i form av både bostads- och lokaluthyrning i sina fastigheter. Lokalerna beskattas genom frivillig beskattning medan bostäderna är undantagna från skatteplikt. De sökande hävdade att omsättning ska kunna tillämpas som fördelningsgrund genom åberopande av direkt effekt av artiklarna 173.1 och 174 för de gemensamma kostnader som uppkommit i verksamheten, trots den avdragsbegränsning som gäller för stadigvarande bostad. Skatteverket påstår att avdragsbegränsningen hindrar en sådan tillämpning.

I Skatterättsnämndens besked hänvisas till HFD 2023 ref 45, vari HFD klarlade att reglerna om skälig grund i 13 kap. 29 § ML inte är införlivade korrekt i svensk rätt. Enligt nämnda mål ska därför huvudregeln om en omsättningsbaserad beräkningsmetod kunna åberopas med direkt effekt. Det innebar alltså att en enskild inte kunde nekas att använda en omsättningsbaserad fördelningsnyckel i fråga om blandad verksamhet.

Skatteverket överklagade Skatterättsnämndens besked till HFD vilken nu meddelat domar i målen. Liksom Skatterättsnämnden fäster HFD inte någon vikt vid att upplåtelse av stadigvarande bostad omfattas av avdragsbegränsning, utan konstaterar att det bedrivs blandad verksamhet i form av upplåtelse av bostäder samt verksamhetslokaler. Det innebär vidare att det föreligger rätt att dra av mervärdesskatt hänförligt till lokalerna, men ingen rätt till avdrag avseende bostäderna, och för gemensamma kostnader ska den ingående skatten fördelas dem emellan. Med hänvisning till vad som framkommit i HFD 2023 ref. 45 kan en enskild inte nekas att genom att åberopa direkt effekt tillämpa den omsättningsbaserade metod som framkommer i artikel 174 i mervärdesskattedirektivet för beräkning av avdragsrätten på gemensamma kostnader. De sökande har således rätt att tillämpa huvudregeln även vid blandad verksamhet som delvis består i upplåtelse av bostäder.

Vår kommentar

HFD:s avgöranden ger ett tydligt besked om att beskattningsbara personer har rätt att tillämpa en omsättningsbaserad fördelningsnyckel enligt huvudregeln i direktivet, oavsett att en del av verksamheten omfattas av en avdragsbegränsning enligt den svenska lagstiftningen. Avgörandena öppnar upp för en tillämpning av en sådan fördelningsnyckel i betydligt fler fall än Skatteverket anser i sitt ställningstagande. Det kan få stor betydelse för fastighetsägare som bedriver blandad verksamhet, där del av verksamheten innebär upplåtelse av bostäder.

Det är nu tydligt vilken tolkning HFD avsåg skulle göras med anledning av HFD 2023 ref. 45 och direkt effekt av huvudregeln i direktivet. Det står därmed klart att detta är konsekvensen av att de svenska reglerna om skälig grund inte är förenliga med direktivet. Även om detta var vår uppfattning redan efter det ursprungliga avgörandet från HFD är det nu helt klarlagt även för staten. Det bör innebära att behovet av en förändring av de svenska reglerna bör framstå som högst relevant.

En fråga som kvarstår är hur den omsättningsbaserade beräkningsmetoden enligt huvudregeln ska tillämpas. I och med förevarande dom tydliggörs att en omsättningsbaserad fördelningsmetod kan tillämpas med direkt effekt även vid bostadsuthyrning, men hur en sådan omsättning ska beräknas lämnas fortsatt obesvarat. Skatteverket har i sitt ställningstagande enligt ovan uttalat att det är hela omsättningen i ett bolag som ska ligga till grund för beräkningen, även om den ingående skatten endast är hänförlig till viss verksamhetsgren. Rimligtvis bör det avse endast den aktuella verksamhetsgrenen som inköpet ifråga är hänförligt till.

HFD:s avgöranden medför att det kan finnas en möjlighet att se över sina yrkade avdrag på inköp hänförligt till blandad verksamhet, även i fastigheter innehållandes bostäder. Detta är något som kan göras sex år bakåt i tiden.

Om ni vill veta mer om hur dessa avgöranden kan påverka er verksamhet får ni gärna höra av er.