Eftersom påförande av skattetillägg räknas som ett straff har Skatteverket högt ställda krav på sig vid beslut som omfattar skattetilläggsreglerna. Detta både vad avser objektiva rekvisit för när bestämmelserna ska tillämpas (när har en oriktig uppgift lämnats?) och subjektiva rekvisit kring omständigheterna i det enskilda fallet (finns det en oskälighet i skattetilläggets storlek?). Skattetillägg kan ofta uppgå till betydande belopp, men systemet har ett flertal inbyggda ventiler som möjliggör för företag att argumentera mot huruvida förutsättningar finns för att ta ut skattetillägg samt mot Skatteverkets bedömning av skattetilläggets storlek.

Avgörande för att förutsättningar finns för att ta ut skattetillägg är i de flesta fall om en oriktig uppgift bedöms ha lämnats av företaget till ledning för beskattningen. Bestämmelserna om oriktig uppgift tar sikte både på situationer när felaktiga uppgifter lämnas i deklarationen och när uppgifter som har betydelse för beskattningen utelämnas. Eftersom det inte finns något uppsåtskrav vid tillämpningen kan även rena misstagsfel orsaka stora skattetillägg, som enligt huvudregeln avseende periodbeskattning beräknas till 20 % av skattebeloppet och till 40 % avseende slutlig skatt (bl.a. inkomstskatt). Att till exempel dra av ingående moms löpande vid nyproduktion av verksamhetslokaler för tid innan beslut om frivillig skattskyldighet under uppförandeskede kan alltså bli väldigt kostsamt – trots att det är en avdragsrätt som skulle inträda retroaktivt vid ett senare tillfälle.

När Skatteverket bedömer om ett skattetillägg ska påföras samt vad storleken på skattetillägget i så fall ska vara följs en metodik om fyra steg som ska avspegla de aktuella reglerna i SFL (Skatteförfarandelagen). Dessa utgörs i följdordning av:

1. Bedömning av huruvida oriktig uppgift har lämnats
2. Bedömning av huruvida det finns något undantag i det aktuella fallet
3. Beräkning av skattetillägget
4. Bedömning av huruvida det finns några eventuella befrielsegrunder samt om fullt skattetillägg ska anses vara oskäligt

Reglerna om skattetillägg har förändrats många gånger, framförallt till de skattskyldigas fördel. Förändringarna avser både befrielsegrunderna, som enligt förarbeten ska tillämpas generöst, samt vad anses vara sådant tillgängligt avstämningsmaterial vars förekomst innebär att ett generellt undantag ifrån skattetillägg föreligger.

Bedömningen av befrielsegrunderna ska ske ex officio, det vill säga på myndighetens eget initiativ även i det fall företaget inte begärt det. Trots detta ser vi många fall där Skatteverkets bedömning varken är så nyanserad som den hade kunnat vara eller så generös som den enligt förarbetena ska vara. Tillämpningen av befrielsegrunderna undviker de mest oskäliga skattetilläggen och storleken på dessa, men det finns fortfarande stort utrymme till att reflektera kring lagstiftningens syfte och vad som är skäligt i det enskilda fallet. Som exempel kan nämnas att Skatteverket generellt har god inblick i när ett nekat avdrag i ett skatteslag medför en högre beskattning i ett annat, och justerar skattetilläggets storlek efter detta genom att använda en delvis befrielse. Däremot saknas ofta en djupare genomgång av omständigheterna kring uppgiftslämnandet i det enskilda fallet och ett resonemang kring om inte dessa omständigheter skulle kunna medföra att ytterligare befrielse vore skäligt.

Det ska också tilläggas att den objektiva bevisbördan vid påförande av skattetillägg är högre ställd än vid det ordinarie beskattningsförfarandet. Skatteverket ska göra mycket sannolikt att en oriktig uppgift har lämnats, till skillnad mot att exempelvis behöva göra sannolikt att en intäkt ska beskattas. Det är inte ovanligt att bedömningen av skattetillägget automatiskt ”hängs på” bedömningen av själva skattefrågan utan att en särskild bevisvärdering sker kring den oriktiga uppgiften – ett förfarande som brister både i tillämpningen av SFL och den skyldighet Skatteverket har att motivera sina beslut enligt Förvaltningslagen. En sådan brist på motivering kan till och med innebära att beslutet undanröjs vid en domstolsprövning.

Vi har många gånger sett att det lönar sig att identifiera alla omständigheter som kännetecknar uppgiftslämnande i det enskilda fallet och att argumentera för i vilken mån skattetillägget verkligen medför ett skäligt utfall. Det kan innebära att granskningen av ärendet sker mer i detalj, och därtill tjäna som en viktig påminnelse till Skatteverket kring myndighetens roll i tillämpningen av befrielsegrunderna och den generositet de ska tillämpas med.

Patrik Hallman har 10 års erfarenhet från att ha arbetat med och undervisat om skattetillägg på Skatteverket. På CauseyWestling är han specialiserad som rådgivare inom mervärdesskatt.